The last time I was really bad was in December, just before going home to Sweden for Christmas. Then, I got excellent care with a personal delivery of kiwis and DayQuil. The American touch made me better and I was back on my feet shortly after a night of fever and pain.
This cold seems to be of a different kind and tricky to get rid of. It might be because it comes in combination with the severe condition of Post DC Depression. Yes, yes and yes. It's hard not to hold on to the beauty of DC. I miss the American touch of life and I feel a bit lost here in my own country.
However, I know it's just a minor cold. The right medicine can be found here too and when that's all sorted out I'm sure I'll be fit as a fiddle again!
Hej Malin.Maria här igen. För ett par veckor sedan skrev du ett fint inlägg om känslorna att lämna Washington som jag kommenterade.Det närmar sig snart vår avslutningsmiddag här på Ollerup och jag undrar om jag får använda delar av det du skrev i ett litet "tal" på den middagen? Det passar bara så bra in på hur jag, och säkert alla här på skolan känner. :)
ReplyDeleteHej Maria! Vad gullig du är som frågar. Självklart kan du göra det :) Njut av de sista dagarna. Det är bra märkligt när saker tar slut, men på andra sidan är det alltid något som börjar. Lycka till!
Delete